breakingpoint

Jag har aldrig riktigt gillar att flyga, har nog lite för mycket kontrollbehov för det, så att behöva sitta i ett plan mellan Göteborg-Helsingfors i 1h 20min och sen ca 8h från Helsingfors till Delhi var kanske inte det roligaste med resan.

Nåväl, känslan jag fick i magen när mitt Göteborgsplan flög in över ett snötäckt Helsingfors ,i något som kan beskrivas som en mycket typisk decemberkväll i norden, går knappt att beskriva. Jag var rädd men kände mig samtidigt modig, jag kände lugnet finna sig i bröstet och nyfikenheten i magen. I Helsingfors skulle jag möta upp en tjej från Norrland som hette Hanna, vi skulle ta det anslutande planet tillsammans och spendera en månad i Indien. Jag kan inte direkt skryta om vår planering runt detta eftersom jag när jag steg av mitt plan från Gbg varken hade bestämt mötesplats med eller hade Hannas telefonnummer. Jag begav mig från gate 6 till mitt Indienplan på gate 36 (!)  med endanst hennes profilbild på facebook inpräntat i mitt minne.

När jag väl kom fram till gaten hade de redan börjat boarda planet så jag ställde mig i en kö och började spana ut bland hundratals människor. Tillsist, efter att nervositeten inom mig hade stigit till en oumbärlig känsla av hopplöshet, kvistar en lång,blond och väldigt söt tjej fram mot min riktning. Jag var helt inne i mina egna tankar( jag försökte ju faktiskt hitta en person jag aldrig träffat, bland MASSOR med folk, på en flygplast jag varit i 20 min, påväg till ett land där allt kan hända). Så inte för än ett par meter innan den blonda tjejen var framme vid mig insåg jag att det var mig hon gick mot. När hon står vid mig säger hon till min stora lättnad;

"Är det du som är Ewelina?"

Mitt hjärta tog ett glädjeskutt, jag log mot henne och försökte frammana i mitt leende den tacksamhet och värme jag kände. Stenen som släppte från mitt hjärta var större än jag trodde den var, kanske var jag mer nervös än jag ville erkänna.. vet faktiskt inte. Men det första jag tänkte precis innan jag och Hanna steg på planet mot en värld som inte alls liknar vår värld:

Även om jag åkte själv, utan att känna någon, så var jag faktiskt inte helt själv. En varm känsla spred sig, och när planet lyfter från Helsingfors inser jag att vi är aldrig själva, oavsett hur ensamma vi känner oss.