En bra dag helt enkelt!
Det är inte särskilt svårt att få en bra dag.
Sitter ofta och funderar på pendeln hur otroligt lätt det är att bara le och automatiskt få en bra dag. Vi omges dock av väldigt negativa människor, människor som inte har lika lätt att se det klara ljuset och de positivas lättnad, och då kan det bli svårt att koncenterar sig på att själv vara glad.
Så idag bestämde jag mig för att så fort jag möttes av någon som inte såg så glad ut skulle jag le och tänka på något som jag verkligen tycker om! Detta var vad jag kom fram till:
1. Mitt bästa jobb hittills: Barista på Epresso House.
2. Mikael är världens bästa pojkvän.
3. Scrubs är den bästa tv-serien någonsin.
4. Hitta Nemo måste ju bara vara en utav de bästa filmerna som någonsin gjorts.
5. Goo goo dolls rockar fett. Sympathy kan få vilken surkart som helst på bra humör.
6. Jag har verkligen världens skönaste arbetskamrater.
7. Jag är extremt tacksam över att jag själv oftast ser det positiva
8. Jag älskar verkligen att åka tåg. Att sväva över marken i hög fart och samtidigt kunna luta sig tillbaka och njuta
9. Annorlunda människor gör mig glad. Folk som vågar vara annorlunda, och som är det för att det är så personen är och inte för att bara vara annorlunda.
10. Klassisk musik har tagit över min själ och förskönat den med alla sina talrika kompositioner. En gener som är gravd underskattad i dagens samhälle tyvärr.
Hur bra känns det inte när man tänker på allt som gör en glad, allt som får en att fortsätta gå, allt som gör en lång arbetsdag rolig eller ett träningspass möjlig. Vi har allesammans, varje dag otroligt många möjligheter till att göra allt till det bättre. Vi kan alltid välja attt ha tålamod när någon råkar göra fel, vi kan välja att inte vara sura på den som övningskör och vi kan välja att ha ett bra humör.
Frågan är bara, vad är det vi oftast väljer?
I'm still a rockstar!
Nu hoppar jag in här igen, men jag kan inte låta bli!
I mitt tidigare inlägg skrev jag en liten kort kommentar om tjejen som satt och stirrade på mig. När jag hade smaskat iväg mitt inlägg, som egentligen inte innehöll någongting, började jag tänka lite på henne. Jag sitter på en sådan där 4a sektion i tåget, och hon sitter också i det, fast på andra sidan gången. Ialla fall, hon fortsätter och blänga på mig och jag tänkte att det måste vara någonting fel med henne.
Först tänkte jag "har hon käkat glosoppa eller", och skrattade lite för mig själv medan jag tänkte tillbaka på tiden då Astrid Lindgrens alla sagofigurer styrde mitt liv. Sen tänkte jag på varför hon faktiskt sitter och stirrar, för det är inte direkt "åå hon är så jävla snygg-blicken", vilket hade varit långt trevligare än "dra åt helvete ditt fula as du tar upp all plats i vagnen så mitt ego inte får plast-blicken" hon fakiskt ger mig.
Då slog det mig en fundering; Är folk verkligen SÅ osäkra i sig själva?
Den blicken hon ger mig känner jag igen. Det var den blicken man gav mot folk när man kände att man inte hade sin gard uppe och behövde någon sorts sköld.
Jag har också använt den, men då var jag 13 och inte 20!!
Nu känner jag att jag inte riktigt bryr mig om vad folk tycker.. visst jag vill ju inte att folk ska tycka att jag är taskig eller liknande, men jag skulle inte ändra på mig själv för att göra andra nöjda.
Frågan jag undrar är nog när man når det stadiet, och hur. Varför går folk och känner sig osäkra,
Jag känner mig ju som en rockstjärna (for real) och jag är inte bättre än alla andra.
Det fick bli mina sista ord för ikväll medan jag passande nog nynnar på Pinks "so what, i'm still a rockstar, I got my rockmoves"
Don't know why
Min bländande frånvaro är inte längre så skinande, ett inlägg är på väg att framställas mina vänner!
Men vad ska jag skriva då?
Har total tänkar-torka, och jag har ingen aning om hur detta har gått till? ¨
Jag brukar alltid sitta och tänka på det mesta mellan himmel och jord, allt från hur latexhandskar tillverkas (finns det liksom handmodeller som man smälter substanset runt, och i så fall undrar jag ju vems hand som ska symbolisera snittet) till hur vi människor fungerar, ens medvetenhet eller något psykologiskt.
Men nu.. ingenting!
Sitter återigen på tåget till Halmstad, känns som att det är min enda fristad just nu, och för att vara lite djup, mitt andrum för själen. Blir dock lite störd när en tjej, i min ålder, sitter och stirrar på mig. Håller emot varenda impuls jag får för att inte stirra ner henne som en bitter pensionär hade gjort när en punkare går förbi.
Nä.. mina vänner, ni får underhållas med denna korta text så ska jag skärpa mig till nästa gång. Då kommer det lite åsikter och argumentationer, eftersom det är det jag gillar mest =)
so long
Återigen på tåget och filosoferar
Märker tydligt hur jag faktistk inte lyckas hitta tid att blogga, trots att jag ligger ungefär 20h mindre per vecka och endast smaskar mig igenom ynka 30h/veckan.
Vet inte riktigt om jag är skadad eller bara allmänt konstig, men jag måste jobba! Jag mår helt allvarligt dåligt av att ha såhär få timmar på jobbet! Denna veckan jobbade jag till och med bara 24h!!!
För att vara någorlunda produktiv så tänkte jag att det kanske är dags att ta det där jäkla körkortet. Har hela tiden hävdat att jag inte haft tid, vilket jag faktiskt inte haft, men nu har jag ju det=)
Så nu sitter jag varje ledig stund (förutom nu) och traglar mig igenom en tjock bok fylld med vettiga regler, skyltar och allmänt blurrig text om hur en bra bilförare ska vara. Min studieteknik har dock aldrig varit att bara läsa, jag måste sammanfatta texten också.. detta resulterar i ganska många sidor av kladd dessutom. Men jag klagar definitiv inte, har saknat skolan lite sen jag gick ur, så att plugga lite passar mig alldeles utmärkt!
Nu när jag har lite mer fritid har jag även hunnit att åka hem till min gamla hemort Vargön. I måndags var jag där, åt frukost med mormor och mötte sedan upp Älskade Belinda för att mysa lite, shoppa lite, tatuera oss hos värsta sköna killen från Liverpool och givetvis fika lite!
Nä nu ska jag återgå till att skriva min ansökan till referensgruppen! Vill verkligen vara med detta året, var på ungläger med FN för snart två år sedan och det hade varit sjukt grymt att få vara med och annordna det =)
